FÖRSTA TRÄFFEN...man ska gå på magkänslan!

När Cairo kom ut som nummer ett, så föddes han på en tidning var man berättade om ARN...det gjorde att vi kallade honom för Arn rätt så länge. Han var en stor och maskulin hanvalp och mitt hjärta började ticka med en gång. Han var ju bara så mäktig. Och han har blivit mäktig i mina ögon. Redan från början så sade jag att han är inte till salu. Den enda som skulle har fått tar honom var ju Kenneth som fick välja mellan dessa, men han fastnade för Cobra och Carras! Men Cairo släppte jag inte iväg till någon annan heller, jag kunde bara inte, och kolla på honom idag då, vad mycket glädje han ger till oss alla men sin otroliga personlighet. Hela han rör sig av glädjen när vi kommer hem och han ska bara vara till lags för oss alla..han är så jätte smidig som en orm i rörelserna. Häftigt att ser honom. Och jag ångrar inte att han är kvar hos oss.

Man får höra att man ska ha en magkänsla i viktiga sakerna och den här gången fick jag rätt. VILKEN HÄRLIG HUND! JAG ÄR JÄTTE STOLT ÖVER HONOM.

Likaså, som vi är jätte stolta över alla valparna efter Nira. Dom är ju bara så goda individer på all sätt och vis. Alla har varit jätte nöjda med sina valpar och alla har gått jätte mycket framåt i sin utveckling/lydnad/spår/skyddet mm. Tack Nira för dina fina valpar!

Från och med Januari börjar det hemskaste tiden för oss alla...RÖNTGEN... jag ryser av tanken. Jag vill inte att någon ska ha nåt fel men det vet man ju aldrig. Vi har inte sett något men det vet man ju aldrig. Vi försökte att hitta en riktigt bra hane till Nira och det tyckte vi att vi lyckades. Kolla på statistiken efter Omar Vom Haus Valkenplatz. Det kändes riktigt bra. Jag tycker så synd om mina vänner som har fått avliva sina hundar pga höfterna och så grova fel dessutom. Det känns hemskt att denna utvecklingen inte har blivit bättre...! Vi har ju trots allt statistik att kolla efter och då undrar man att varför stoppar man inte, när detta visar sig och tar en paus istället för att kolla av resultatet av sin avel, än att låta så många människor somna i gråt med forsande tårar i kinderna för att man måste avliva sin vän. Hela värden rasar i samman för hela familjen då, precis som vi också har fått känna av tidigare. Ruskigt! Så för våran del så hoppas jag att det inte ska sluta illa med dessa valpar!

För ett år sedan var valparna i mamma Niras mage för fjärde veckan och det blev eftersök... Nira var med på eftersök trots sin dräktighet och denna här gången hittades det en avliden person. Så visst är vi stolta över Niras insatser. Alltid villig att arbeta och aldrig trött fast hon hade så många babysar i magen så orkade hon vara med på eftersök!!!! Detta har hon även lämnat som arv för sina barn, orken och viljan att arbeta!

Ha nu en trevlig vecka

idag är det vit i backen och hundarna hade lika kul som jag när jag gick ut...
barnasinnet vaknade upp!