AVUND.... vilken läsning med starka ord!

Avund
"Avunden är den svåraste synden av alla, för alla andra synder
går ut över en dygd, medan avunden går ut över alla dygder"
Chaucer

Av de 7 dödssynderna som finns, så är nog avund den mest fruktansvärda. Avund kan ge upphov till i princip allting, även två andra dödssynder, Girighet & Vrede.
Alla känner någon gång i sitt liv avund gentemot en annan, andra eller en grupp av människor. Människor som har de svårt, kan känna avund mot dom har det väldigt bra ställt, istället för att vara glada för det lilla dom ändå har. Vissa andra kan istället känna avund mot en person som har ett bra utseende, och får mycket uppmärksamhet p.g.a. det.
Avund kan beskrivas som en oändlig längtan efter allt som man inte själv har, strävan efter det ultimata livet, med bra utseende, pengar & vänner. Men ju mer stenar man kan lyfta, desto fler nackdelar hittar man… Man kan ofta tro att alla dom som har det bra ställt, och har mycket uppmärksamhet lever det ultimata livet, och sällan möter på motgångar. Men så lätt är det aldrig, och nackdelarna jämnar oftast ut sig med fördelarna.
Även i bibeln så beskriver man dödssynden som ”roten till allt ont”. Att avund ”förgiftar livet för många medmänniskor, avundsjuka kan föranleda mord och är en av människans allra sämsta egenskaper”.
Att aldrig kunna gynna någon annan lycka, utan att själv tänka – varför får alla andra allting, medans jag aldrig får någonting själv? Det måste vara svårt, för ett sådant beteende får en till slut att ge upp hoppet, sluta kämpa och enbart klaga på andras välfärd. Men förtjänar man någonting då, egentligen? Jag är helt övertygad om att om man har den motståndskraften att motstå dessa tankar, samt fortsätta kämpa och visa att man vill åstadkomma något i livet, då kommer också ens egen chans till slut.
I djupaste mening kan man säga att avund är möjligheter som inte förverkligast. När man känner avundsjuka, så finns det alltid två vägar att välja mellan, och det är en oerhörd kontrast mellan dessa två val.
Antingen, kan man som jag tidigare beskrev, börja sjunka in i sig själv, känna vrede över andra välfärd och till slut ge upp för att man inte är villig att kämpa. Eller så kan man välja den mer positiva vägen, att det istället ger upphov till kreativitet & aktivitet, ”Det vill jag också uppnå, och jag ska också lyckas!”. Då blir det instället källan till inspiration och ny kraft. Men valet är hårfint och endast det undermedvetna vet vilken väg man är villig att ta…
Ett första steg, ett första botemedel för den avundsjuke som sakta injicerar avundsjukan i sig själv, är att vara ärlig mot sig själv – våga se, acceptera och visa sina svagheter för sig själv och andra. Det finns ett uttryck som säger – ”Att kunna visa sina största svagheter, och stå för dom, är sin största styrka”. Detta uttryck bär jag alltid med mig, och det är absolut något jag också kommer fortsätta med!

Michael Andersson
FP2